Häromdagen ordnade vi en minimässa på företaget där jag har ett uppdrag just nu. Jag skulle handräkna en beställning med rabatter och moms, inget svårt alls egentligen men jag gjorde om det några gånger för att försäkra mig om att det blev rätt. Lite skämtsamt sa jag: – Jag ska bara räkna med excel. I det här uppdraget var det absolut första jag gjorde att beräkna hur försäljningen såg ut, dels i artiklar men också hur kundbasen ser ut. Jag ordnade så att det automatiskt färgade rutor för de kunder som köpt mest eller de artiklar som ökat minst eller mest.

Nu när arbetet fortlöper följer jag utvecklingen av intäkterna genom olika exceldokument. Jag använder olika finesser för att jämföra år från år, bäst och sämst och diagram där jag kan se utvecklingen grafiskt (till min glädje pekar kurvorna rejält uppåt!). När jag gick i högstadiet valde jag särskild matte som det hette på den tiden. Det gick galant, jag gillade när jag ”knäckte koden” och förstod vad jag gjorde. Men jag tyckte ändå att matte var sååå tråkigt så i gymnasiet valde jag humanistisk linje, språk och att få uttrycka sig var mycket mer intressant.

Idag såg jag en mycket intressant föreläsning från TED som delvis beskriver vad problemet med matematik i skolan är. När jag googlar ”matematik i skolan” kommer en rad träffar upp som handlar om problematiken och bristen på att använda datorer i skolan. Länge har lärarna varit sämre än elever på att använda datorer och det är nog ofrånkomligt att elever är bättre på det som är vardag i deras liv. Däremot borde varje lärare vara kunnig i hur datorer kan användas för deras ämne. Studenter är t.ex. inte alltid så bevandrade i Excel. Vi kommer behöva arbeta smartare i framtiden och här kan skolan finnas med så elever får experimentera att t.ex. skriva grupparbeten i Google docs (där alla kan skriva på samma uppsats och alla har tillgång till den senaste versionen).

När kunskap blir pragmatiskt och vi ser nyttan med den så blir det helt plötsligt intressant! Så ja, jag kanske gillar matte.