Dricks eller inte?

Ulrika Good skrev ett blogginlägg om hur servitörer med kreditkortsmaskinen i högsta hugg frågade hur mycket hon ville ge i dricks. Min reaktion: Känslomässig manipulation! Händer det mig ska jag vara förberedd och säga: – Tills nu var servicen bra, men din fråga förändrar hela upplevelsen.

I Portugal var vi ute och åt i Vila Real de San Antonio, på restaurang Marisqueira Lisboa. Eftersom ingen kunde portugisiska var det svårt, min spanska låg närmast. Killen sa entusiastiskt att han kunde plocka ihop en tallrik med skaldjur för €10 per person. Det lät som en fantastisk idé. I väntan på maten fick vi bröd, ost och några oliver. Skaldjurstallriken var helt fantastisk, vi fotade och skattade oss lyckliga att vi hittat ett så bra ställe med en sån trevlig servitör. När vi skulle betala var en tredjedel av priset kostnader för bröd, ost och oliver. När vi protesterade sa servitören att vi hade inte behövt äta. Jag påpekade att han mycket väl var medveten om att vi inte visste exakt vad vi skulle få och att ställa in mat vi inte beställt var oförskämt. Han fick ingen dricks, det enda jag ångrar är att jag inte förde mer oväsen. Restaurangen har ingen hemsida, finns inte på tripadviser eller facebook. Att ta väl hand om sina kunder är viktigt för alla och i framtiden kommer de flesta få feedback på hur kunderna upplevt servicen. Missnöjda kunder är ju det bästa sättet att hitta förbättringspotential. Istället för att tala varmt om restaurangen och upplevelsen minns vi det negativa och berättar för andra för att förhindra att de drabbas.

Bilden på kaffekoppen har inget med historien att göra, den är tagen i Nice i Gamla stan. Där visste de hur man skulle hantera kunder. Jag beställde en kaffe och fick en god liten chokladbit, andra beställde öl och fick nachochips och dipp till. Vi blev positivt överraskade och dricksen blev därefter.

Dela till andra:
  • Facebook
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • del.icio.us
  • RSS
  • email
  • Print

SJ, SJ gamle vän

I dagens tidning förklarar SJ:s VD och Styrelseordförande varför SJ inte går som på räls. De beskriver hur SJ under åren styckats upp och gör det smidigt att lägga över skuld på andra aktörer. Deras argumentationen om behovet att proaktivt jobba med underhållet och fortsätta utveckla spåren är att slå in öppna dörrar.

De senaste åren har olika utfästelser gjorts av SJ och Banverket, vissa åtgärder har prickats av men trots det fylls tidningarna av artiklar om fortsatta problem, på twitter är det ofta kommentarer från frustrerade resenärer. Ofta handlar det om förseningar men också om bemötande av anställda på SJ. När jag ska åka till Stockholm funderar jag om jag törs ta tåget, kommer jag fram i tid, kommer jag hem vettigt till kvällen. Tåget borde vara det säkraste valet!! Det kan vara snö, det kan vara solkurvor, signalfel eller bara en vanlig dag. Läs mer

Dela till andra:
  • Facebook
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • del.icio.us
  • RSS
  • email
  • Print

Överraskad

När jag besökte London var jag tvungen att besöka Apples nya butik på Regent Street. Inne i butiken fanns mängder av både datorer, telefoner i iPads att prova. För andra gången kände jag på en iPad men påminde mig själv att jag lärt barnen betydelsen av ”delayed gratification” dvs hur bra det känns när man fördröjer ett inköp och sen till slut får köpa något man önskat under en tid.

Längst bak i lokalen fanns en biosittning där det pågick en utbildning av någon programvara. Det vara bara att slå sig ner om man var intresserad. Flera satt där med sina egna datorer.

Jag gick inte från affären tomhänt och när jag gick fram till kassan blev jag överraskad. De använde Macbooks som kassaapparater!! Jag kunde inte låta blir att fråga och fick höra att de utvecklat ett särskilt program som gör att det fungerar utmärkt att använda datorn som kassa.

– Men det är bara för att du har ett chip i ditt kort, annars hade jag kunnat använda iPhone och dragit ditt kort. Han visade hur fodralet runt telefonen hade en springa där man kunde dra kreditkorten. Jag var minst sagt överraskad.

Dela till andra:
  • Facebook
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • del.icio.us
  • RSS
  • email
  • Print

För otydligt!!

Svenskarna har onödigt dyra mobilräkningar enligt DN. Det finns massor av olika abonnemang, t.ex. nära och kära med en fast månadskostnad och kostnadsfria samtal. Men vem vet hur kostnaderna ser ut för att ringa nära & kära. Det krävs att man studerar och bryter ner en telefonräkning efter vilka man ringer. Fri surf, det gäller att veta hur många GB man använder och fundera över hur ofta surfandet går via wifi (då det inte kostar något).

Informationen känns inte lättillgänglig och när man åker utomlands gäller det hålla koll, kanske inte svara på samtal hemifrån, använd SMS som är ett billigare alternativ om man inte vill överraskas av dyra räkningar hemma.

Jag funderar på hur det fungerar när man laddat ner ett GPS program i telefonen. Kostar det när man använder det?? Jag har googlat och det verkar som att det inte ska vara några extra kostnader för telefonnätet. Tror att kartorna som finns i programmet inte kostar att visas men kanske positioneringen. Som sagt lite osäker.

Det finns gott om prisjämförelsesidor men det hjälper inte om man inte vet vad hur jag använder mitt abonnemang och hur t.ex. GPS fungerar. Vad händer om man åker utomlands? På forum menar en del att program som navigon och tomtom är gratis medan andra fått en annan information av kundtjänst hos  operatören. Post- och telestyrelsen ger vissa råd men det är fortfarande mycket som är oklart. På navigons hemsida finns en 19 sidor lång manual men inte ens där finns en förklaring om när det uppstår kostnader. Jag funderar varför inte någon verkar vilja ta i frågan, tillverkare av telefonen, operatörer eller tillverkare av GPS programvara.

Jag hoppas på bättring!!

Dela till andra:
  • Facebook
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • del.icio.us
  • RSS
  • email
  • Print

En samling töntar

Just nu pågår Sweden Social Web camp, ute på en ö där ca 400 människor lever ganska primitivt i tält men med en riktigt bra internetuppkoppling. Biljetterna till helgen såldes slut snabbt. När jag går in på twitter och söker på #SSWC så ser jag att det man diskuterat är digital ”storytelling”. Hmm, intressant. För er som inte känner till # tecknet som i twitter-sammanhang kallas hashtag, det används för att markera ett ord som ska kunna sökas.

I det här gänget finns flera ledande personer inom Sociala medier som t.ex. Britt Stakston och Annika Lidne som även hon har en stor konferens i September. Dessa människor referar ibland till sig själva som töntar eller ”geeks”. En gång per år finns det en särskilt träff för Geek girls i Stockholm. Mångmiljardären Bill Gates var på sin tid en tönt så alla geeks är ju i gott sällskap. Sommarprataren Maria Akraka tog upp styrkan i att vara annorlunda och delade med sig av något klokt hon sa till sina barn. De människor som utmärker sig i skolan som att vara de häftigaste och populäraste har sin höjdpunkt just nu, de som kanske är lite utanför och inte alltid är populära är de som ofta blir framgångsrika. (fritt återgett)

Så nästa år ska nog jag också vara med på SSWC och vara en av töntarna!

Dela till andra:
  • Facebook
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • del.icio.us
  • RSS
  • email
  • Print

Fantastiska affärsmöjligheter

Sverige har en historia av att vara en exportnation, två tredjedelar av vår BNP är export. Däremot är det så att den svenska andelen av den globala exporten har minskat under de senaste åren. En anledning till detta är enligt Kommerskollegiums rapport att mycket av tillverkning och försäljning sker via dotterbolag på plats. Det jag funderar på är om det har lett till att företagen är mer tveksamma till export. Traditionellt pratar vi om varuexport men det finns mycket tjänster som vi skulle kunna leverera inte minst inom Clean tech. Det finns stora behov av den typen av kunskap t.ex. i Sydostasien. Singapore har ett sopberg som växer men som når maxkapacitet inom några år men inget har gjorts för att hantera problematiken med det gigantiska sopberget, världens näst största hamn finns i Singapore där det också finns stora miljöproblem och dessutom finns en mängd av organiskt material som skulle kunna på ett bättre sätt än att bara gå till spillo. Jag skypade nyligen med Camilla Hall, en svensk entreprenör i Singapore som brinner för att Sydostasien ska få en bättre miljö, ett bättre företagsklimat men framförallt att fler ska få ett värdigt liv.

Ekonomiska rapporter i Svenska Dagbladet och New York Times visar på en stabilitet i regionen och bekräftar också att det finns en riktigt mot en grönare ekonomi.

Under alla mina resor har jag förbluffats över vilket förtroende som finns för just svenska företag en otroligt outnyttjad potential i det svenska varumärket. Just nu när Amerika också kämpar med ekonomin, sjukvårdsreformer och oljeläckage finns kanske ett särskilt tillfälle för de företag som tar tag i möjligheten. Hör av dig om du ser det här som en möjlighet!

Dela till andra:
  • Facebook
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • del.icio.us
  • RSS
  • email
  • Print