Titlar och dess betydelse

Eftersom jag är pragmatisk som person har titlar inte varit så viktiga för mig, det är resultatet som räknas. Men jag har insett att alla inte har den inställningen och då får jag fundera över att anpassa mig. I det aktiebolag jag startar i dagarna har jag därför tagit titeln VD, när organisationer med en person anställd som har titeln anställd ser jag att ett nystartat bolag med potential att växa kan börja på det sättet. Många gånger handlar det också om att komma på listor där intressant information delges och i de större bolagen som t.ex. ABB är det ibland nödvändig att ha en VD titel för att överhuvudtaget accepteras som representant för bolaget. Det finns alltså praktiska överväganden som gör att en titel kan vara en fördel.

Jag blir ibland nervös när jag råkar säga ”Dagisfröken” , ”Städare” och ”MatTant” eftersom det kan upplevas nedlåtande om den jag avser fast det inte var min avsikt. Att ta hand om förskolebarn, se till att miljön är ren och hälsosam och att ta ansvar för rätt näring är viktiga uppgifter. En hel del utveckling sker inom olika yrkeskategorier för att ta tillvara kompetens och ta in nytänk. MatTanten har blivit skolkock och det är nog en bättre beskrivning på arbetet.

Men om min tunga råkar slinta och jag kallar någon MatTant (ordet finns inte i SAOL) så är det väl menat. Jag minns tant Hulda och tant Rut från mina första skolår. Tant Hulda bodde i det lilla, lilla huset strax intill sandtaget på väg hem från skolan. Någon gång gick vi förbi med blommor vi plockat för att visa vår uppskattning. Tant Rut med de runda kinderna i ett snällt ansikte förgyllde också min dag. De var glada och hjälpsamma, som den gången min bästis råkat slänga sin tandställning i soporna. Det fanns inga separata kärl för papper på den tiden så det blev att gräva i stora sopsäcken med matrester och allt.

Att vi idag vill ha bättre beskrivningar på det vi gör är naturligt men min barndoms titlar var mer som ömhetsbetygelser för snälla rara människor som fanns i ett litet barns vardag. Det lärde mig respekt och omsorg, jag hoppas att vi inte tappar det idag med mer korrekta titlar.

Skriv gärna en kommentar om ditt minne av en mattant, alla var ju inte lika snälla som tant Rut och tant Hulda.


Dela till andra:
  • Facebook
  • Twitter
  • Google Bookmarks
  • del.icio.us
  • RSS
  • email
  • Print

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *