Åhh, vad jag tyckte om den här fina teckningen som min mamma i min poesibok. Flickan är faktiskt något av en avbildning från min första läsebok men där var hon fe med rosa klänning. Jag visste ingen som hade en så fin teckning som jag av sin Mamma. Jag minns fortfarande känslan när jag ser bilden. Dessutom visar texten att jag redan som sjuåring var tidsoptimist. Mer att läsa om nyttan med nätet finns på min blogg på affarsliv.biz.
Mitt blogginlägg handlar om tiden på nätet och utmanar till eftertanke och handling för en härlig höst 2011.
Jag har inte kunnat släppa funderingarna runt föreläsningen jag nämnde i förra inlägget. Då tänkte jag mest på vikten av attityd, en annan aspekt var att vara äkta (authentic). Det kan vara ett lite knepigt begrepp eftersom det kan uppfattas som att man inte behöver ändra på sig eller ta ansvar för hur man utrycker sig. Jag lyssnar just nu på boken Hjärteblad av Aino Trosell som är en fantastisk berättelse från förr där attityden var ”Det är som det är”. I ett sammanhang där det fanns väldigt få val var det ett sätt att överleva. Idag kan man höra människor säga: ”Man är som man är” som en slags ursäkt för ett dåligt beteende. Att vara äkta handlar för mig om att reflektera om hur mitt beteende påverkar andra, att kunna hantera sina egna värderingar och ta ansvar för dem utan att göra det på andras bekostnad. Läs mer
2011 har börjat riktigt bra, jag ser med spänning fram mot resten av året. Med så många lediga dagar i början av året har det funnits en hel del tid för reflektion dels under träning och promenader dels i mötet med människor. Jag har funderat över målsättningar och ibland kanske plågat familjen med frågor om deras målsättningar. Jag skrattade gott åt Zits i SvD häromdagen där mamman plågar honom med liknande målsättningar och till slut säger han att de enda som behöver förändras i hans liv är mamman. Läs mer
Med tanke på mitt förra inlägg så blir engelskan det bästa sättet att önska alla ett lyckligt nytt år. Jag gillar verkligen nyår, det är en tid att se tillbaka på vilka förväntningar som fanns inför året som snart är slut, vad som hände och vilka förväntningar som finns för nästa år. Redan som tonåring hade jag ett sätt att göra just det. Jag skrev ett brev till mig själv som skulle öppnas nästa nyårsafton. När jag läser om de förväntningar jag/familjen haft infinner sig också känslan som fanns då, för ett år sedan. Det blir en del skratt och insikter när vissa saker inte alls blev som vi tänkt oss, medan en del förväntningar överträffats och en hel del som vi inte hade en aning om för ett år sedan har hänt. Läs mer
Många mysiga traditioner ville jag hålla vid liv när vi bildade vår egen familj. Så småningom hade vi fyra små barn. Julen 1994 var vår yngsta var nästan 6 månader och vår äldsta hade precis fyllt fyllt 6 år. Jag antar att jag pustade och stånkade inför alla ”måsten”. – Gör bara det du tycker är kul och gnäll inte! sa min man. En del kanske tycker det är lite tufft men det var egentligen precis vad jag behövde. Jag valde ut det som jag tyckte var roligt och mysigt! Sedan struntade om jag inte hann med precis allt som jag hade på den gamla listan. Läs mer
Två flickor har nu lämnat hemmet lite mer på allvar, de har spännande tider framför sig med utbildningar utomlands. En mer praktisk medan den andra är mer akademisk. Nya miljöer, nya vänner, utmaningar och säkert en del prövningar väntar. Under åren som gått har målet varit att barnen ska lära sig att fatta egna beslut, för som föräldrar kommer vi inte vara där när de fattar sina svåraste beslut.
Sen går det inte att komma ifrån att det idag är lättare att hålla kontakt, via facebook, läsa deras bloggar, skypa. Som digital mamma har jag också sett till att kunna hålla koll på vädret där de är med en enkel svepning på telefondisplayen. Jag har ett program som heter TripCase som håller koll på deras flighter, så att jag vet om deras flyg blir försenade. Det är säkert ett uttryck för att fortfarande hålla min mammaroll vid liv på distans.
Idag finns det fler alternativ än någonsin. Ibland verkar självförtroendet vara större än förmågan, något som inte minst syns i alla såpor. Traditionella företag som lyft Sverige som exporterande nation är bekymrade över bristen på unga människor som vill bli olika typer av ingenjörer. Eftersom jag träffat många av dessa ingenjörer vet jag att det finns många som har riktigt roliga jobb.
Men idag väljer många helt andra inriktningar och 2006 hade Sverige de högsta STIM intäkterna för export någonsin, musik som exportprodukt! Jag har länge också förespråkat att svenska tjänsteföretag borde arbeta mer med export, där finns det många möjligheter att göra bra ifrån sig. En som nyligen lyckas är Andreas Öhman (som även är mitt kusinbarn) vars film ”I rymden finns inga känslor” blivit nominerad som Sveriges bidrag som utländsk film för en Oscar.
Det ena behöver inte utesluta det andra, min förhoppning är att Sverige ska lyckas producera exportörer för produkter, tjänster och media. Förhoppningsvis kan flera motiveras att verkligen satsa istället för låta livet bara passera. Lycka till, vad du än tänker bli när du blir stor!!
Det är alltid skönt när skolan drar igång igen. Det långa sommarlovet med hela familjen hemma (vi är 6 personer) som ska ha mat och vara hemma mer än vanligt nöter. Sommaren har naturligtvis också inneburit lite utflykter, mysiga sena middagar med hela familjen men som sagt det känns alltid bra att komma in i rutiner igen.
Vår yngsta började i gymnasiet idag, den näst yngsta har ett tufft år framför sig med studenten som hägrar. De två äldsta försvinner utomlands en till London och en annan till St Andrews, Skottland.
Hittade också en kort liten film (2 min) om tips för att inte bli galen på jobbet, jag har nämnt Tony Schwartz tidigare men han är väl värd att omnämnas igen. Det kan vara bra att kunna titta på lite längre fram och påminna sig om hur man fyller på sin energi under hösten.
Idag är speciell, jag kan reflektera över förändringar, utmaningar, glädje och svårigheter. Att lära sig leva med en person som man älskar och respekterar kräver lite arbete. Allt som är värt något i livet får vi arbeta för, har någon sagt. När jag ser tillbaka på våra 28 år så är det absolut värt det!! Inte bara för de fyra barn vi har utan för att vi slipats mot varandra och lärt oss så m
ycket under vår resa. Det är lite mindre pirr i magen idag men jag är lika lycklig.
Sen var det ju dagens tidning också!!